Har börjat komma in i semester-setting nu. Tar det bara jävligt lugnt. Läser böcker i skuggan på verandan och får saltvatten i näsan från de enorma vågorna när jag badar. Det känns verkligen som att jag börjat gå lite saktare inuti, att det inte känns lika stressigt som Tokyo verkligen kan kännas. Samtidigt älskar jag Tokyo och dess tempo och jag längtar lite tillbaka. Försöker att liksom skilja på det och verkligen ta vara på den här tiden som tid att bara låta allt gå tillbaka till noll, låta det här vara semester.
Var på ett enormt shopping-komplex idag och köpte ett par badbyxor och ett par shorts. Hade inga med mig till Tokyo, det är inte riktigt väder för sådana kläder där. Hittade några fina och inte så jättefula (trots att jag och Johannes, Kristoffers bror, gick efter regeln att badbyxor skall vara skrikiga och fula här i surf-land).
Badade senare. Enorma vågor. Roligt. Lite som att ha ätit en hel påse saltade jordnötter dock. Hela tiden.
Efter en egentligen ganska kort tid i vattnet, under solen, så är jag ju självklart alldeles röd lite överallt. Grymt snyggt. Får smörja ännu bättre imorgon.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
I Australien nu. Varit det i några dagar redan. Har inte tillgång till internet så jag får uppdatera med en massa inlägg när jag drar mig ner till internet-caféet (som ligger alldeles bredvid stranden).
Det är varmt här, har inte hunnit med något solande/badande (ja, hunnit och hunnit är väl inte rätt ord, har inte gjort det än bara, men jag är inte stressad) men gick lite kort på stranden, i kanske 20 minuter, häromdagen och blev efter bara det alldeles röd i nacken. Det är farligt här.
Den tio timmar långa flygresan gick bra, men kändes - som sådana resor alltid gör – jävligt seg. Såg Transformers och någon dålig film med Alec Baldwin och Jennifer Love Hewitt. Var förkyld, kunde inte sova. Men jag kom fram i alla fall.
I Sydney åkte jag tåg från flygplatsen ut till Gosford, ett samhälle drygt 1,5 timmes tågresa från centrum, där jag möttes av Kristoffers fader. Det är ju hos honom och hans sambo som vi bor.
Jag blev lite skrämd när jag först klev på tåget. Det var alldeles smutsigt, nött och trasigt, fullt av grafitti och dålig stämning. Efter tre månader i Tokyo, där varje tågvagn är mer eller mindre kliniskt ren, ja man skulle nästan kunna äta från golvet i de flesta, är det kanske inte så konstigt att jag blir chockad när jag påminds om hur ”den riktiga” världen ser ut.
En kvart, 20 minuter senare, när tåget lämnat Sydneys nötta stenbyggnader och åkt ut i och genom de nationalparker som ligger alldeles utanför staden så påminns jag en gång till om hur världen kan se ut utanför den japanska, rena betongen. Grönt med berg, vatten och båtar. Australien är vackert.
Publicerat i Allmänt av Mattias Wikström med 0 svar
