There is no where I want to go
I Australien nu. Varit det i några dagar redan. Har inte tillgång till internet så jag får uppdatera med en massa inlägg när jag drar mig ner till internet-caféet (som ligger alldeles bredvid stranden).
Det är varmt här, har inte hunnit med något solande/badande (ja, hunnit och hunnit är väl inte rätt ord, har inte gjort det än bara, men jag är inte stressad) men gick lite kort på stranden, i kanske 20 minuter, häromdagen och blev efter bara det alldeles röd i nacken. Det är farligt här.
Den tio timmar långa flygresan gick bra, men kändes - som sådana resor alltid gör – jävligt seg. Såg Transformers och någon dålig film med Alec Baldwin och Jennifer Love Hewitt. Var förkyld, kunde inte sova. Men jag kom fram i alla fall.
I Sydney åkte jag tåg från flygplatsen ut till Gosford, ett samhälle drygt 1,5 timmes tågresa från centrum, där jag möttes av Kristoffers fader. Det är ju hos honom och hans sambo som vi bor.
Jag blev lite skrämd när jag först klev på tåget. Det var alldeles smutsigt, nött och trasigt, fullt av grafitti och dålig stämning. Efter tre månader i Tokyo, där varje tågvagn är mer eller mindre kliniskt ren, ja man skulle nästan kunna äta från golvet i de flesta, är det kanske inte så konstigt att jag blir chockad när jag påminds om hur ”den riktiga” världen ser ut.
En kvart, 20 minuter senare, när tåget lämnat Sydneys nötta stenbyggnader och åkt ut i och genom de nationalparker som ligger alldeles utanför staden så påminns jag en gång till om hur världen kan se ut utanför den japanska, rena betongen. Grönt med berg, vatten och båtar. Australien är vackert.
What do you think?