Yasashisa ni tsutsumareta nara
Karaoke är otroligt roligt. Min låt har på något sätt blivit Totos Africa och när jag efter några glas drar igång den så låter det som du aldrig har hört förut, det lovar jag. På både gott och ont, antar jag. Mest ont. Hehe.
Det är bra här i Tokyo nu också, men jag har lite ångest. Min vistelse närmar sig sitt slut och jag känner verkligen för att stanna längre men kan inte på grund av Japans extremjobbiga byråkrati. Men det fixar sig nog på ett sätt eller annat, vill inte gå runt och tänka på det hela tiden nu och förstöra den här tiden.
I lördags var det inflyttningsfest hos några klasskompisar som flyttat ihop fyra stycken i en stor lägenhet. Det var trevligt men lite sorgligt också, för festen fyllde även en hejdå-funktion för Linus som åkte hem till Sverige idag. Det är konstigt hur vissa människor bara är så otroligt jävla trevliga, men Linus är verkligen det och det känns tråkigt att inte få hänga med honom mera här i Tokyo. Ingen att sjunga Neil Youngs Heart of Gold med sent på natten på nått karaokeställe, och ingen som bjuder mig på för mycket bourbon på sina hemmafester. Jaja, jag får dra ner till Uppsala och hälsa på när jag kommer hem.