Mattias Alkberg berättar tragiskt nog att hans band MABD har gått i graven. Då detta varit mitt favoritband sedan debutskivan Tunaskolan känns det helt klart tråkigt. Samtidigt är det ju på inget sätt sista gången vi hör musik skapad av herr Alkberg, men just det här bandet har verkligen skapat musik som jag älskar och det känns tungt att inte kunna vänta sig en nästa skiva. Att jag bara hann se de live en enda gång, på Umeå Open förra året, är ju förjävligt också.
Men nej, jag sätter igång Tunaskolan på repeat nu och försöker hålla modet uppe.
Har suttit och spelat gitarr en del senaste dagarna. En egen grej som låter som ett sliskigt soundtrack till en dålig svensk film. Fast det är fint. Och roligt att spela. Kanske spelar in lite senare.
Sitter och skriver på text om det spel jag testade i London. Har försökt göra det hela dagen, men de har mest blivit slösurfande och tedrickande. Köpte ett kanel/äpple/russin-te när jag var och handlade med pappa senast och det är riktigt, riktigt gott. Det är nått med kanelen tror jag, nån julkänsla, som får mig att känna mig lugn och avslappnad.
För jag blir lätt lite stressad direkt jag har en deadline i närheten. Inte för att det är så jäkla tajt med tid egentligen, mera för att jag är väldigt dålig på att skriva koncentrerat längre än några minuter. Skriver typ ett par rader, sedan känns det lite jobbigt och jag går och spelar några ackord på gitarren istället. Hehe, lite bokstavsbarnsvarning.
Lyssnar på Nine Inch Nails senaste album, som de släppte för helt gratis nedladdning för ett tag sedan. Bara att gå hit, skriva in sin epost, trycka på verifikationslänken och börja tanka. Riktigt grymt initiativ, och att de inte bara bjuder på låtarna i normalbra MP3-kvalité utan även lossless- (alltså lika bra som CD-kvalla) och WAVE 24/96-format (megakvalité för audiofiler där skivan landar på 1.2gb i jämförelse med MP3-ditots 87mb) är ju även det riktigt coolt.
Att skivan är gratis att ladda ner gör i och för sig inte så stor skillnad om inte musiken på den är bra - vilket den verkligen är i det här fallet. Hård transistor-dist och allt det där. Explosion på explosion. Fina grejer.
Thomas Bodström är en jävla pajas, men det är ju ingen nyhet. I dagens DN skrev han dock en debattsida innehållande en av de mest livsfarliga förlagen jag någonsin läst. Debattsidan finns även på DNs hemsida.
Allt han skriver är inte galenskap, det är till exempel helt rätt att slopa regeringens förslag på att poliser skall hämta skolkande barn. Det är, precis som Bodström skriver, föräldrarna som skall se till att barnen går till skolan. Sedan om man förbättrade skolan skulle barnen kanske inte skolka, men det är en helt annan fråga.
Där Bodström helt tappar greppet är i förslaget att poliser, förvisso med “speciell behörighet”, skall kunna döma direkt i mindre brott. Helt utan åklagares eller resten av rättsväsendets inverkan. Detta för att spara “arbete och tid för alla inom rättsväsendet samt ger en snabb reaktion från samhället”. Hejdå rättssäkerhet (fast det har ju Bodström aldrig tyckt varit särskilt viktigt).
Visst, det skulle säkert göra åklagarnas arbetsbörda mindre och polisens jobb roligare om potatisgrisarna fick slänga klottrare i fängelset helt själva, men frågan är ju om vi vill att åklagare skall ha det lätt? Visst, de kanske behöver mera pengar så att fler kan dela på arbetsbördan, men deras jobb - att bevisa att någon gjort brutit mot lagen, tycker jag skall vara så svårt som möjligt. Det skall inte finnas några genvägar som kan leda till att oskyldiga döms för ett brott de inte begått, även om handlar om “mindre brott”.
Det är i varje fall skönt att Bodström inte har någon ministerpost längre. Fast Beatrice Ask är ju jävla mycket att hurra för heller.
På Arlanda igen. Grymt kul att vänta på flygplatser, alltså. Favoritsyssla, verkligen.
Inatt fick jag sova en massa timmar, det var skönt. Fast hotellrummet var fortfarande alldeles för varmt (och det nu, i början av Maj, hur kommer det vara i mitten av högsommaren?). Kanske var det varmt för att jag hade mitt rum längst upp, på tredje våningen av hotellet. Värme stiger ju uppåt. Irriterande i alla fall, för när jag inbillat mig att det är för varmt är det det enda jag kan tänka på, att jag aldrig kommer kunna somna för att det är så varmt, och så somnar jag aldrig. Blä.
I London står man still på höger sida av rulltrappan. I Tokyo står man på vänster sida. Konstigt. Har hört att man står still på vänster sida i Osaka, fast det låter ju konstigt att det är olika inom samma land. Borde ju finnas några nationella regler. Ja, det där var väl den tråkigaste iakttagelse någonsin, men det var något jag märkte, bara. De har längre rulltrappor upp från tuben i London, också. Jag åkte en jättelång i alla fall.
