Sitter och skriver på text om det spel jag testade i London. Har försökt göra det hela dagen, men de har mest blivit slösurfande och tedrickande. Köpte ett kanel/äpple/russin-te när jag var och handlade med pappa senast och det är riktigt, riktigt gott. Det är nått med kanelen tror jag, nån julkänsla, som får mig att känna mig lugn och avslappnad.
För jag blir lätt lite stressad direkt jag har en deadline i närheten. Inte för att det är så jäkla tajt med tid egentligen, mera för att jag är väldigt dålig på att skriva koncentrerat längre än några minuter. Skriver typ ett par rader, sedan känns det lite jobbigt och jag går och spelar några ackord på gitarren istället. Hehe, lite bokstavsbarnsvarning.
Lyssnar på Nine Inch Nails senaste album, som de släppte för helt gratis nedladdning för ett tag sedan. Bara att gå hit, skriva in sin epost, trycka på verifikationslänken och börja tanka. Riktigt grymt initiativ, och att de inte bara bjuder på låtarna i normalbra MP3-kvalité utan även lossless- (alltså lika bra som CD-kvalla) och WAVE 24/96-format (megakvalité för audiofiler där skivan landar på 1.2gb i jämförelse med MP3-ditots 87mb) är ju även det riktigt coolt.
Att skivan är gratis att ladda ner gör i och för sig inte så stor skillnad om inte musiken på den är bra - vilket den verkligen är i det här fallet. Hård transistor-dist och allt det där. Explosion på explosion. Fina grejer.
Publicerat i Allmänt, Musik, Spel taggar deadlinestress, London, Nine Inch Nails, te av Mattias Wikström med 0 svar
Idag gick snabbt. Jobbade inget på dagen, pappa var på kurs. Spelade GTA och gitarr. Inte samtidigt.
Lite stressad inför resan imorgon. Behöver nog inte vara det, men jag får alltid lite resfeber vart jag än skall åka. Den här gången bär det av till London (igen) där jag skall kolla på ett kommande spel åt Super PLAY. I London kommer jag bara vara över dagen på fredag, men på grund av att det är klurigt att tajma anslutande flyg från Umeå får jag sova på hotell på Arlanda både natten mot fredag, dagen då jag alltså åker fram och tillbaka till London, och sedan igen natten mot lördag. Blir mycket tid på hotell för en resa som hade kunnat blir rätt mycket kortare. Men jag klagar inte, sova på hotell är ju jävligt mysigt.
Eftersom jag är i London så pass kort tid hinner jag nog inte med något mer än den planerade spelvisningen, men jag skall försöka ta i varje fall några kort på nån röd buss eller nått. Annars tror ni väl att jag ljuger. Var ju i London, eller egentligen bara utanför - i Windsor, och spelade Bioshock förra året och tog då inte ens ett enda litet kort (på grund av att jag hela tiden vistades med andra, mera erfarna spelskrivare, och inte ville se ut dum ut, hehe). Får väl skämma ut mig lite mera den här gången. Det går nog bra.
Publicerat i Allmänt, Spel taggar arlanda, bioshock, GTA4, London, resa, windsor av Mattias Wikström med 0 svar
Grand Theft Auto 4 släpptes i tisdags. Det visste du säkert, har ju varit ett jävla tjat om det ett tag nu. Galningar som köat i Stockholm alldeles för länge och tidiga recensioner med fullpottsbetyg har ju inte direkt hjälpt till att hejda hajpen. Fast det gör inget, jag var aldrig orolig, egentligen. Läste inga texter om det, kollade bara på filmer för att få se hur det rörde sig. Jag behövde inte veta en massa fakta, kände mig redan säker. Efter GTA3 och dess två uppföljare Vice City och San Andreas, som jag spenderat många, många timmar med, och Canis Canem Edit, som även det var bland det bästa till PlayStation2, litar jag ganska mycket på Rockstar.
Åkte till Elgiganten tisdag morgon, köpte spelet och har nu, natten mot torsdag spenderat nästan 16 timmar i Liberty City. Och det känns, ärligt talat, bara som att jag har börjat. Jag värmer fortfarande upp, kör uppdrag för att blir varm i kläderna och vänja mig vid New York-klonen. All den där fria leken har knappt börjat. Att bara sitta på en motorcykel och köra alldeles för snabbt genom rusningstrafiken för att sätta det där hoppet eller klättra upp på ett skyskrapetak och vänta tills solen går ner för att se ljus röra på sig långt där nere och känna sig stor i världen. Det kommer sen, snart.
En stor skillnad från tidigare spel är, som många andra redan sagt, att huvudkaraktären - östeuropeiska lyckosökaren Niko Bellic - är långt mycket lättare att tycka om än de tidigare protagonisterna. Det gör en stor skillnad, ger en tyngd till handlingen som kanske inte funnits där förut. Handlingen har ju alltid varit bra och snyggt skrivet, men nu när man faktiskt bryr sig om sin lilla massmördare lite mera känns det lite mera viktigt att rädda den där släktingen från motorcykelgänget som håller en pistolpipa mot hans tinning.
Ibland är det scener som är så snygga att det skulle kunna vara från någon actionthriller från hollywood. Färgfilter gör att världen ser helt olika ut från dag till dag. En grå, nästan helt färglös eftermiddag, mulet och med tjock dimma över staden och där vid piren sitter Niko på en parkbänk med en uppdragsgivare. Efter ett djupt bloss från sin cigarett nickar uppdragsgivaren dödsdomen till Niko. Ännu ett liv att släcka, men det ger lite pengar, han gör vad som helst för lite pengar. Alla gör vad som helst för lite pengar, inget är heligt. Alla är galna.
Publicerat i Allmänt, Spel taggar Grand Theft Auto 4 av Mattias Wikström med 0 svar
Okej, såhär enkelt är det: jag tänker inte betala 600kr för ett tvspel. Det fungerar helt enkelt inte i mitt huvud. Kanske är det åren av gratis recensionsex som gjort mig bortskämd, ja det är nog lite så att det känns jobbigt att över huvud taget behöva betala för något jag är van vid att fixa gratis, men ärligt talat… 600kr? Det är för mycket.
Orsaken till att jag berättar detta är att The Darkness släpptes förra veckan. Förstapersonsspelet utvecklat av Starbreeze, samma människor som skapade The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay - ett spel som jag placerar långt upp på favvolistan. Jag vill självklart spela The Darkness, jag måste fan spela The Darkness, men om jag skall spela det måste jag krypa till korset och betala de där 600 kronorna jag inte vill släppa iväg. Och efter att Kong tog livet av sig finns det ingen fin sida som kan ge mig ett recensionsex heller.
“Varför kan jag inte bara få spelet gratis, vet ni inte vem jag är?” borde jag skrika och skaka min hultsfredsarmbandsbekläda handled i ansiktet på spelbutikspersonalen. Säga “jag är ju för fan med i stylusorkestern, förstår ni vad jag skulle kunna göra mot dig?” och sedan börja göra en sån skön Malmsteensk “you have released the fucking fury”-grej.
Men, skämt åsido, är det någon som har ett ex över och vill ge mig det så hojta på, jag har ingen stolthet. Ni kan få utnyttja mig på något sätt som betalning, det är lugnt.
Publicerat i Spel av Mattias Wikström med 2 har svarat
Vi hade en liten minispelning med orkestern idag i något litet sagorum i Stadsbiblioteket under stadens pinsamma evenemang Kulturnatta (headlineat av Nordman - det var på den nivån).
Vi spelade tre små låtar inför typ 10-20 pers. Det var fint och vi fick som vanligt en hel del frågor av publiken efteråt. En småtöntig gubbe sa “det var super, super mario” helt utan att någon skrattade. Det gjorde lite ont någonstans.
En reporter och fotograf från VK var där också, men när jag läste i tidningen (före typ alla andra, ett plus med jobbet…) hittade jag ingenting om oss. Bortpetade för att det skulle rymmas en stor bild på Nordmans nyckelharpa eller väntar de med en liten notis på måndag? Den som lever får se.
Publicerat i Musik, Spel av Mattias Wikström med 2 har svarat
