Jepp, nu sitter jag i Tokyo igen. Det är varmt, jag svettas. Resan hit gick rätt bra, men var inte rolig direkt. Trött nu. Väldigt, väldigt trött…
Är för övrigt denna bloggs femårsjubileum idag. Ganska roligt. Men jag är för trött för att göra nått fint jubileumsinlägg just nu. Det kanske blir senare, vi får se. Ni kan ju fira genom att gräva ner er i arkiven.
Rocka på, I’m out.
Det här är siste blogginlägget skrivet i mitt rum här i Umeå på ett tag. Kommer förmodligen hem på jul, så det blir väl då jag ser rummet igen. Annars om ett år.
Jag kanske flygplatsbloggar lite på vägen. Kanske. Men vi hörs från Tokyo.
Heinz har en ny reklam för majonnäs i Storbritannien. Kolla på den i filmen nedan.
Ganska fin reklam tycker jag, lite rolig. Det tyckte inte alla andra. “Oh Shit! Bögreklam, va äckligt!” skrek de i brev, telegram, morse-kod och hästbud till Heinz, som inte verkar ha några som helst cojones utan drog in reklamen. Läser om allt detta på DN.se. I artikeln där säger Ben Summerskill (Sommarmördaren?), ordförande för organisationen Stonewall: “När jag går och handlar i kväll kommer jag, liksom många tusen Stonewallanhängare, att se fram emot att hoppa över mina dagliga Heinzinköp”. Min fråga blir då självklart: vem fan köper ketchup och majonnäs dagligen?
Bonusklipp! Fox News Bill O’Reilly säger sitt om bög-mayon. Inte så jätteroligt, men jag tar varje chans att posta klipp med O’Reilly.
Känns jävligt stressigt nu. Om lite mer än ett dygn sticker jag tillbaka till Tokyo. Imorgon måste jag packa, vilket jag hatar. Det känns alltid som att man glömmer något vilket ju ger en massa ångest. Jobbigt, jobbigt. Men det är ju inte bara packandet som är jobbigt, att säga hejdå till alla en gång till blir tungt. Och bara den rent fysiska påfrestningen att sitta på ett flygplan så lång tid som det faktiskt tar att flyga till Tokyo, det är inte heller så roligt. Men väl där, då är jag där igen.
När halva Sverige står med blickarna mot Innsbruck smyger politikerna upp bakom ryggen och sticker en mördande kniv rakt i hjärtat av vår demokrati. Rättssäkerheten blöder tyst ner på marken och ner i kloakerna där den sköljs bort med resterna av min tillit till dagens makthavare.
Ikväll röstades FRA-lagen igenom och jag är så jävla förbannad att jag inte vet vad jag skall göra. De ändringar som sägs ha gjort är inget annat än en fasad, ett skådespel. Det är samma lag som kommer att övervaka allt och alla. Vi är alla misstänkta, men för vad? Vad är det som gör detta nödvändigt? Rädsla för ännu ett stor terroristattentat i Sverige? Det har ju aldrig gjorts ett stort terroristattentat i Sverige.
Jag är inte rädd för radikala islamister, jag är inte rädd för bomber och flygplan kraschandes in i byggnader. Det jag är rädd för är att tappa tron på mitt eget land, att tappa känslan av säkerhet i min vardag.
Grattis, ni styrande politiker, idag gjorde jag det. Mitt hjärta är kallt och jag känner för att värma upp med en molotov cocktail.
