Plastic pirahnas in the city of salt
Sitter i hotellrummet nu och kan inte sova, vilket är jävligt opraktiskt då jag måste upp löjligt tidigt imorgon för att hinna med flyget till London. Så tidigt att om det var i Tokyo skulle jag fortfarande vara ute och sjunga karaoke-tidigt. Det skulle nog vara bland de sista låtarna, förhoppningsvis nått storslaget som Hallellujah eller kanske Africa för andra gången (ja, de bästa karaokenätterna hade flera africa), men ändock fortfarande natt mer än morgon.
Jag känner mig nästan vuxen och viktig när jag är ute och reser ensam såhär. Det är lite kul. Fast själva flygandet är jag fan inget stort fan av. Jag är inte flygrädd alls, det är inte det, det är bara att det är så jävla oskönt att sitta still i oskön flygplansstol i timmar. Jag får ont i kroppen och tröttnar på en halvtimme. Den här känslan har kommit senaste året, efter allt jävla flygande jag har gjort. En massa koldioxid där ute med mitt namn. Borde kanske skämmas.
Nä, nu måste jag sova.